Äntligen infann sig glädjen igen…..

Det blir mörkt fort nu. När jag stängde kl 16.00 i går på lördagen började det bli mörkt. Och 40 min senare när jag handlat mat och körde in på vår parkering var det kolsvart. Jag såg att Uffe och hans barn (Vuxna barn ) höll på att elda på framsidan av huset och stod med varsin öl i handen när jag kom konkande med matkassar. Ullfiltarna låg utspridda på trädgårdstolarna och elden sprakade. Det var ganska ljummet i luften men otroligt mysigt att komma hem till. Morris ( Vår hund. En Coton du tulear ) skällde av glädje och gjorde sin snurra runt dans när han såg mig.
Det var den första stunden på länge som jag stannade upp. Släppte matkassarna på marken och lät dem vara. Jag ville få några minuter med dem innan vi skulle in och laga mat.
Det kändes lite som jul och kanske bidrog det med att ett grannhus längre bort hängt upp en ofantlig mängd jul ljus i hela trädgården. Jag njöt. Jag andades. Jag kände en glädje spridas inom mig. Dels för att jag ej sett Uffes vuxna barn på ett tag. Dels för att vi skulle ha middag med mina och Uffes barn. Lite för att min son fyllt 21 och att det i dag är Farsdag. Alltid så kul när alla är samlade.
Det känns viktigare ju äldre man blir på nått sätt.

Det roliga är kanske att man plötsligt var vuxen. Och att änns minnen är för gamla för att återberättas om och om igen. Ibland hör jag mig själv dra ett minne som de alla hört flera gånger.

Ibland har jag märkt när jag sitter med andra människor att jag dratt ett minne som inte alltid passar. Ingen bryr sig längre och ibland inser man hur dumt det låter att dra ett minne. Samtidigt inser jag att mina minnen är lika viktiga som andras och att jag inte skall känna så. Det är bara något som kommit till mig sen jag blev 50. 3 år över strecket så känns mitt liv inte lika viktigt men det är ju lika viktigt som alla andras. Känner du så också ibland? Är det det som kallas att åldras.🤣

Men varför drar vi samma minnen om och om igen? Jo antagligen för att det är en tid. En stund i livet när vi mådde väldigt bra. Så fort vi återberättar minnet fylls vi av alla ämnen som får oss att känna den känslan igen som vi just gjorde i det ögonblicket när händelsen ägde rum. Och vi får tillbaka den känslan en stund.
Kanske är det därför vi kämpar med att hålla fast vid gamla minnen?


Det har varit 2 tuffa månader. Dels för att det varit 2 dödsfall och en egen amublansfärd in till sjukhus för hjärnskakning. Sorg….
Det är så viktigt då att försöka hitta varje glädjestund. Varje skratt ger så mycket. Varje chans till att känna glädje. Ibland låter man kall i vissa stunder och vi alla som jag sagt innan sörjer på olika sätt men det är så oerhört viktigt att få skratta i de stunder.
I går när alla barnen var hos oss. Eller det vill säga alla vuxna barn. Då infann sig den glädjen igen. Den som varit borta ett tag.
Tack för den…….

❤️🙏

Leave a Reply Cancel reply