Category Archives: Personal events and thoughts

Detta året……

29th March 2023 hhsgallery Leave a comment

Vi ses här på Kabusa i Påsk! Längtar verkligen efter denna utställning. Dels för att träffa alla andra konstnärer samt att det var så längesen som jag var iväg på en utställning.
Behöver lägga fokus på min egna konst i år. Jag orkade inte riktigt förra året. Även om jag målade fann jag ej den styrka som konsten brukar ge mig. Och i stället skapade jag event med andra konstnärer. Men jag var alldeles för snäll och de som är konstnärer vet vad saker och ting kostar. Det går liksom inte att bedriva välgörenhet när man har lokalhyror, el etc som skall betalas. Jag gav för att det var mitt första år men att ge och ge fungerar inte längre och till de flesta var det bara kul men vissa förstod nog ej.
Det var även ett tungt år med mycket bortgång vilket sög musten ur mig eftersom det pågått i 15 år. Men i sorg växer en styrka och en ännu starkare glädje för småsaker. Även om min kropp känns lite tung nu och jag skall till läkaren nästa vecka för att göra en koll då mitt hjärta ibland rusar i 200 knyck så ser jag 2023 med ljus glädje.

I år känns det som att vad som än händer så finns mycket kul att se fram emot i år!

Så jag längtar till detta stället och att dels även få träffa konstnärer vars tavlor jag älskar!
Ses i Kabusa……

❤️

Konst, News, Personal events and thoughts

Längtar utomlands igen…..

15th November 2022 hhsgallery Leave a comment

Jag satt och tänkte på när jag var iväg på utställning utomlands sist och insåg att det redan gått 4 år. Våren 2018 var jag över i Los Angeles på galleriet där jag haft återkommande utställningar.

Kändes konstigt att det redan är 4 år sedan. Och tiden med Covid känns så avlägset nu även om den nog är här för stanna.

Nu sitter jag här. Jag har ändrat min stil ganska mycket under dessa sista år ändå är jag på väg tillbaka till det som tog mig utomlands från första början fast i en ny tappning där jag mest använder mig av olja. Jag och olja! För några år sedan fanns inte det i mig. Jag hade inte tålamod för att måla i olja då det tar sån tid att torka. Med akrylen fick man jobba fort för annars hade den torkat innan man bestämt sig för vad man höll på med.😃

Älskar oljefärgerna nu då jag kan jobba in färgen i duken och att i stillhet kunna stå och inte jobba för fort utan tänka efter och känna in……Ja, ingen stress…..

Här är dock en tavla som jag fastnat oerhört mycket för. Den berör mig. Självklart berör alla mina tavlor mig men det finns alltid de som man älskar mer…..
Jag som älskar alla blåa färgers nyanser känner mycket för denna. Och ansiktena har kommit till mig. Älskar deras personlighet.
Och som vi alla vet så är det ju just ansiktet som visar oss vem vi är. Där vår personlighet sitter. Som gammal make up artist älskar jag att måla ansikten. Och jag älskar de som är defekta mest……..

Har bestämt att kalla denna serie av ansikten för “Lost angels”.
Dels för att jag märkt att mer folk är väldigt vilsna i dag och jobbar på som robotar som kämpar mot ett mål men inte vet riktigt vart de är på väg till. Där människor styrs av rädsla och ego. Egot har ökat bland folk och inte tala om prestige. Ibland möter man vuxna som känns som att de fastnat i sandlådan och kämpar för att ” Jag har rätt….jag har rätt…..” ingen tanke på att varje sak de säger har konsekvenser.

De vilsna änglarna…..”The lost angeles” har fötts men i min värld så är mina änglar de vilsna som söker och som i gemenskap jobbar mot ett mål. Ett gemensamt mål där kärlek och medmänsklighet är det viktigaste. ❤️🙏

Då jag har planer på London så sitter jag nu och går igenom mina målningar. London var längesen nu och tiden då jag skrev kontrakt med galleriet i Notting Hill känns som en evighet. Det finns inte kvar längre och nu 11 år senare har jag hittat ett annat galleri som jag vill testa.

Så vi ser vad livet tar mig nästa sväng.
❤️🙏

Personal events and thoughts, Personal events and thoughts

Äntligen infann sig glädjen igen…..

10th November 2022 hhsgallery Leave a comment

Det blir mörkt fort nu. När jag stängde kl 16.00 i går på lördagen började det bli mörkt. Och 40 min senare när jag handlat mat och körde in på vår parkering var det kolsvart. Jag såg att Uffe och hans barn (Vuxna barn ) höll på att elda på framsidan av huset och stod med varsin öl i handen när jag kom konkande med matkassar. Ullfiltarna låg utspridda på trädgårdstolarna och elden sprakade. Det var ganska ljummet i luften men otroligt mysigt att komma hem till. Morris ( Vår hund. En Coton du tulear ) skällde av glädje och gjorde sin snurra runt dans när han såg mig.
Det var den första stunden på länge som jag stannade upp. Släppte matkassarna på marken och lät dem vara. Jag ville få några minuter med dem innan vi skulle in och laga mat.
Det kändes lite som jul och kanske bidrog det med att ett grannhus längre bort hängt upp en ofantlig mängd jul ljus i hela trädgården. Jag njöt. Jag andades. Jag kände en glädje spridas inom mig. Dels för att jag ej sett Uffes vuxna barn på ett tag. Dels för att vi skulle ha middag med mina och Uffes barn. Lite för att min son fyllt 21 och att det i dag är Farsdag. Alltid så kul när alla är samlade.
Det känns viktigare ju äldre man blir på nått sätt.

Det roliga är kanske att man plötsligt var vuxen. Och att änns minnen är för gamla för att återberättas om och om igen. Ibland hör jag mig själv dra ett minne som de alla hört flera gånger.

Ibland har jag märkt när jag sitter med andra människor att jag dratt ett minne som inte alltid passar. Ingen bryr sig längre och ibland inser man hur dumt det låter att dra ett minne. Samtidigt inser jag att mina minnen är lika viktiga som andras och att jag inte skall känna så. Det är bara något som kommit till mig sen jag blev 50. 3 år över strecket så känns mitt liv inte lika viktigt men det är ju lika viktigt som alla andras. Känner du så också ibland? Är det det som kallas att åldras.🤣

Men varför drar vi samma minnen om och om igen? Jo antagligen för att det är en tid. En stund i livet när vi mådde väldigt bra. Så fort vi återberättar minnet fylls vi av alla ämnen som får oss att känna den känslan igen som vi just gjorde i det ögonblicket när händelsen ägde rum. Och vi får tillbaka den känslan en stund.
Kanske är det därför vi kämpar med att hålla fast vid gamla minnen?

Det har varit 2 tuffa månader. Dels för att det varit 2 dödsfall och en egen amublansfärd in till sjukhus för hjärnskakning. Sorg….
Det är så viktigt då att försöka hitta varje glädjestund. Varje skratt ger så mycket. Varje chans till att känna glädje. Ibland låter man kall i vissa stunder och vi alla som jag sagt innan sörjer på olika sätt men det är så oerhört viktigt att få skratta i de stunder.
I går när alla barnen var hos oss. Eller det vill säga alla vuxna barn. Då infann sig den glädjen igen. Den som varit borta ett tag.
Tack för den…….

❤️🙏

Personal events and thoughts, Personal events and thoughts

Kan någon bestämma över din sorg?

8th November 2022 hhsgallery Leave a comment

– ” För hon någon slags statestik? ”
– ” Är det någon slags tävling?”

Nej, jag kan tala om att det inte är statistik eller tävling. Det kanske mer handlar om att jag försöker hålla mig kvar ovanför vattenytan ibland för ibland känns ibland overkligt att 20 personer som jag älskat, eller tyckt oerhört mycket om mist sitt liv alldeles för unga dessa senaste 14 åren.

Jag lever inte i ett land i krig. Jag lever i en småstad i Sverige. Jag är inte 93 år för då vore det naturligt att alla dör en efter en.
Jag är 53 år och ibland känns det som att jag vore så mycket äldre.

Att tacka livet varje dag för allt det positiva i livet är viktigt för mig. Jag tackar alltid för allt det positiva som händer.
Tänker alltid på de som har de så mycket jobbigare i livet för det ger mig distans och att kunna lägga min egna sorg åt sidan ibland. Att inte fastna kvar i något utan att sörja färdigt ganska fort och gå vidare. Det är mitt sätt. Vissa är svårare att släppa taget om än andra.

Personligen är jag oerhört tacksam över att leva i ett land där vi har en sån frihet att vara de vi är.
Jag önskar att du som pratar statistik lär dig att livet inte är rosa för alla. Kanske att du ändå kunde ha respekt att inse hur tacksam du skall vara för att livet är så rosa just i din värld. Vissa av oss kanske aldrig utsetts för något. Vissa av oss får prövningar hela tiden. Det är livet. Det vackra i livet……och det som jag kallar bitterljuva livet.

Ibland har jag fått en dos av energi över mig som får mig att känna en sån glädje. Som att livet när det varit för tungt kastar en dos över mig för att jag skall inse hur fint allt är. Kanske ego att tänka så men ibland måste vi få vara lite ego. För att vi alla har en plats och vi alla måste få känna allt det vi fått våra känslor för. Jag tror på energi och universum. Jag tror på en mening hur smärtsam den än är ibland. Ofta kan jag hoppa ur mitt ego och se livet ur perspektiv något som jag lärde mig genom åren.
Redan som 10 åring när jag upplevde något som fick mig att inse att energier är just det vi är. Hur vi kan dra till oss energi.
Men vi är också människor med vanliga tankar och känslor. Det som är egot.
Jag talar i vi form nu för jag tror att många av er håller med mig i detta.
När vi känner sorg och har kommit över en jobbig tid lever vi vidare och tackar livet för att just vi fick lära känna de som levde men som lämnade oss.

Jag vet dock att prata om jobbiga saker är det stora verktyget för att lösa upp de knutar och den sorg vi bär med oss.

Under mitt liv var jag för hård mot mig själv. Jag hade en väldigt pessimistisk lärare i min uppväxt som alltid hade de största problemen och aldrig insåg hur lyckligt lottad hon var. Det fick mig att tycka oerhört illa om självömkan när det gällde mig själv men inser ju äldre jag blir att jag var väldigt hård mot mig själv genom åren.
Mitt liv har varit en rejäl berg och dalbana. Så mycket att jag en gång för några år sedan fick kommentaren.
” Jag orkar inte med ditt liv”.
Jag var så ledsen över en väns ord och att hon inte orkade med mitt liv när det var jag som levde det livet hon inte orkade med. Men efter ett tag insåg jag att jag kunde inte vara ledsen, besviken eller arg för vi alla har en gräns. Vi alla har ett stopp där vi ibland inte orkar lyssna på mer elände.
Då får man ta en paus och kanske att man möts igen senare i livet. Balans som det handlar om. Inget ont och inget fel. Vi är bara olika.

Jag tror på möten i livet. Vi möter varandra för en stund, en månad, ett år eller kanske någon som håller hela livet? Det finns en vacker video om detta. Skall se om jag hittar den sen. Men vi kan inte dömma de som inte orkar. Däremot är det ledsamt när folk säger saker som ovan. Utan någon som helst empatisk förmåga att tänka….Hur är det egentligen att förlora vänner en efter en. Eller någon nära.

Finns det någon som kan bestämma hur du sörjer? Nej, din sorg är din sorg och jag tror att det enda en människa ibland behöver är att bli lyssnad på. Inte en massa olika åsikter om hurvida de får sörja eller inte eller vad som är rätt och fel…. Det finns inget rätt och fel. Det enda vi kan hoppas är att de reser sig upp och går vidare…..
Jag älskar livet trots en tuff barndom och en tuff tid som vuxen. Jag älskar livet kanske just för att jag var nere i avgrunden ett tag och tog mig upp. Ibland är det riktigt jobbigt men vi blir starkare för det vi väljer. Vi väljer ju själva hur vi skall hantera livet. Vi kan dock inte styra livet i allt. Vi kan till en viss del men inte i allt…..Däremot vår attityd till livet, den styr vi helt och hållet.

I går avled min morbror. Fick reda på förra veckan att han var sjuk och plötsligt är han bara borta. Det är inte änns en månad sen som jag var på begravning sist. Det känns overkligt. Kanske lika overkligt som när jag fick 2 dödsbesked på samma dag med 2 h mellanrum.
Denna fruktansvärda cancer.
I går och idag är jag i stillhet. Gör det jag orkar och känner. Rensar ur minnen och tackar för tiden. Det är min process och bara min. Döm inte mig för det. Döm inte mig som det jag skrev ovan. Låt mig bara vara den jag är……du får ju vara den du är.
❤️🙏

Personal events and thoughts

Vad ser du?

4th November 2022 hhsgallery Leave a comment

Tänk att det är så mycket konst omkring oss! Varje dag möts vi av bilder som betyder något i vårt inre. Det kan vara en sten på gatan, i vattnet som bildar ett hjärta eller matfettet i pannan som bildar en bild som vi ser på olika sätt. I går när jag lagade mat dök denna bild upp som fångade mig såpass att jag var tvungen att fotografera den. I mitt inre ser jag ett gäng människor som jobbar och gräver. Ett gäng människor som jobbar hårt. I min värld är det någonstans i Afrika. Jag kan känna värmen mot min kind när jag tittar djupt in i mitt inre. En man gräver medans den andra välter en skottkärra. De bildar ett team……
Det är just det som är i det abstrakta. Vi ser vad vårt inre vill att vi skall se. I min värld en oerhört vacker bild av människor som jobbar tillsammans för något bra. Och så är det väl? När folk jobbar tillsammans istället för emot varandra så bildas något bra. ❤️🙏

Vad ser du?

❤️

Personal events and thoughts

Hur hanterar du sorg? Några av mina tankar och minnen.

6th September 2022 hhsgallery Leave a comment

Häromdagen satt jag och målade intuitivt. Jag blev så glad när jag såg vem som kom fram. Ulrike var en underbar människa och väninna som alltid hade en öppen famn till alla. Jag jobbade för henne och hennes kärlek Vitale i Tyskland som 24 åring. Vi bodde i hop under de 6 månader då säsongen var och fick en fin vänskap som varade fram till en fruktansvärd dag 2011.
Året då Ulrike skulle kommit till Sverige med hennes syster som jag i dag har en väldigt fin relation till.
Men de kom aldrig. Ulrike blev brutalt mördad.

På den tiden levde jag i sorg. En väninna hade dött och Ulrike fick siffran 4 av de som då dött på en kort tid. Chocken var enorm. Jag minns hur jag får ett mail på Facebook från en journalist i Wien som skriver och är nyfiken på hur hennes mord gick till. Jag blev fruktansvärt upprörd och ifråga satte hur han kunde ge mig denna infon så kallt och okänsligt.
Innan jag fick tag i Ulrikes syster vart jag helt chockad och ville någonstans inte tro på det som sades.
När jag en kväll någon dag senare får tag i Silvia som berättar allt för mig under 3 h på telefonen orkar inte min kropp riktigt. Jag börjar frysa och skaka och kan inte sitta stilla. Jag går fram och tillbaka i lägenheten. Det börjar sticka i armarna och min andning är tung. Jag vet med mig att jag måste hålla ihop men kroppen vill bara sjunka ihop. På kort tid har 4 personer som jag stått nära dött. Jag förstår ingenting längre. Vad är det som sker? Vad är meningen. Just den kvällen är barnen som tur var hos deras pappa.
Ulrike, denna solstråle…..Vad är rättvisan i världen? Jag som trodde på universum och karma. Jag som trodde på ett liv efter detta och min mediala förmåga kändes som att den slocknade helt.

En sjuk man hade kallblodigt tagit hennes liv på det mest brutala sätt för att hon inte ville lämna sin man? Och för att hon inte gav honom det han ville……Som tydligen misshandlat kvinnor tidigare i andra städer i Tyskland. Men även om det finns mycket fakta så finns mycket vi ej vet och aldrig kommer att få svar på.

På kvällen sent ringer jag en väninna och ber om ursäkt för den sena timmen men jag behöver prata med henne. Jag är i chock och hon hör att det är viktigt. Jag får rensa ur mig allt…..I bland kändes det som om tungan var avdomnad och att mitt tal inte längre kom fram.

Dagen efter skall jag på ett jätteviktigt möte i Stockholm. Ett möte där jag som konstnär måste få personen att just välja mig. Jag och min konst……Det går inte att komma som ett vrak. Och med tanke på att jag redan förlorat så många chanser fanns ingen möjlighet att missa mötet.
Jag sov inte mycket den natten. Men jag åkte till Stockholm dagen efter i min dåvarande lilla Toyota IQ.
Jag vill gråta på vägen upp men höll ihop och visste om att jag efter mötet skulle få gråta ur mig allt..
Mötet gick bra. Jag fick chansen att visa upp min konst på bästa platsen på mässan. Lars Wallin skulle vara där med sina Haute Couture klänningar och jag var lycklig över att det kanske skulle bli bra. Jag fick bästa platsen gratis då killen som höll i mässan ville ha min konst på väggarna vid entrén. Jag är så tacksam när jag säger hej då att min P bot på 800 kr inte spelade någon roll.
Jag hinner komma ut ur Stockholm , förbi Södertälje när jag kan brista. Skrika ut min ångest över de 4 fina människor som jag tyckt så mycket om. Det som gör fruktansvärt ont är att de som dött varit under 55 och jag har svårt att ta in det. Jag har svårt att ta in varför det händer.
Vad jag inte visste då år 2011 var att ytterligare 14 personer som jag känt skulle komma att dö de kommande åren.

Hur hanterar vi sorg? Finns det något enkelt svar? Det finns inte det. Det finns inga enkla svar. Tyvärr. Jag önskar att jag kunde ge er ett piller som tar bort all den smärta som ni kanske upplever eller har upplevt och jag önskar det hade funnits något som tagit bort allt. Den där fysiska smärtan som gör att det känns som om något går sönder inombords. Men jag vet att bästa medicinen är att acceptera smärtan och gå igenom den. Andas igenom den för den måste ut på riktigt. Man kan inte stänga av smärta en längre tid för att kunna må bra. Smärtan kommer i kapp dig tillslut. ( Mer om detta sen )
Jag var ibland tvungen att stoppa en handduk i munnen och skrika ut min ångest och smärta i flera gånger för att få ut den. Ni som vet vet hur det känns och hur ont det gör.
Kanske gjorde jag det mest för att inte oroa min underbara gamla granne som jag var så mån om då. Jag ville inte göra henne upprörd.
Mina barn när de var hos mig gav mig kraft utan att de visste om det. Jag delade inte allt med dem dock. Jag ville skydda dem. De hade sina perioder och deras egna oro över sjukdomar etc. Och de dagar som var värst kunde min ex man rycka in och ha dem utan att de visste vad jag höll på med.
En sak som var A för mig för att klara allt var att ha rutiner.
Och att lura min spegelbild.
Samt konsten i mitt liv var min räddning. Målandet helar otroligt mycket.
Varje morgon steg jag upp 08.00, duschade och sminkade mig. Det var på den tiden oerhört viktigt för mig att sminka mig för vet ni? Det jag såg i spegeln var en kvinna som var mån om sig. Jag säger inte att du måste sminka dig men det hjälpte mig. Det såg ut i spegeln som att jag skulle på fest vilket var lika med glädje. Att gå på fest är oftast förknippat med glädje. Att kunna klä mig fint även om kläderna var 15 år gamla. ( Varför jag säger det var att vissa fnös och sa att jag hade väl knappast några problem i livet som alltid klädde mig fint). Det visar ju också hur bilden lurar oss alla i bland. Och om folk lärde sig att inte döma förrän de lär känna någon så kanske saker vore trevligare ibland.

En annan sak som var viktig var att inte dricka alkohol. Alkohol och smärta går liksom inte ihop. Även om många tror det.
Jag tog som mest kanske 4 glas om året vid något speciellt tillfälle. De speciella tillfällen var ej många då tiden gick till att “överleva”.

Oavsett vad folk i min närhet sa så var det min räddning. Hade jag druckit på den tiden tror jag att det kunnat gå illa.

Och att ligga på soffan i brynja ( Ett talesätt, Inget dömande ) ville jag ej göra av rädslan att jag lätt skulle kunnat ligga kvar.
Personligen har jag alltid varit en människa som vaknar glad och nyfiken varje morgon. Men ibland när jag vaknade ville jag lätt somna om då drömmarna var så mycket bättre än det verkliga livet.
En annan sak som var oerhört viktig var att träffa positiva människor och höra deras framgångs sagor för att det gav mig hopp. Som en empath som det heter på engelska, en empatisk kvinna som känner mycket energier så var det oerhört viktigt för mig under en tid.

Jag jobbade ibland extra och jag minns så väl på dagis en dag när en kvinna bara gnällde över de 10 minuter extra hon fick jobba över varje dag. Jag ville skrika åt henne att vakna upp och se varför och att just de 10 minuter extra inte var något att klaga för. Se livet…ta vara på livet!!
Antingen skulle hon sagt till chefen att det ej var ok eller så skulle hon insett att hon hjälpte en liten flicka som var på dagis 12 h och 10 min varje dag. Ibland kanske 10 min av ditt liv inte är så farligt att ge någon som behöver dig?
Jag vet, jag vet, vi kan inte döma andra. Vi har ingen rätt att döma andra. Lär känna först. Jag vet med mig att jag dömer ganska hårt när människor är oschyssta mot mig, behandlar mig orättvist eller hittar på saker om mig som inte är sanna. Jag blir också hårt dömande om någon snackar skit om mig när de egentligen inte känner mig.
Men där går också min gräns för dömande. Man dömer väl ändå inte folk hur som helst innan man tittat sig själv i spegeln. Och vem tror vissa att de är om de klagar på andra kvinnor eller män på stan eller fnyser åt andra? De känner ju ej personerna i fråga? Varför måste vissa spy ut sin egna ångest på andra?
Vad säger det om dem? Men vi alla är människor och vi människor är ett väldigt komplicerat släkte…….

Du som alltid hittar fel hos andra. Vad skulle ske om du tänkte tvärtom?OM du hittade det vackra hos andra istället och såg det positiva. Vad tror du skulle hända med dig själv i slutändan?
Du kommer garanterat att må bra. Nästan helt säkert skulle du må väldigt bra med dig själv.
Jag märkte det under många år då jag log mer åt andra. Jag var extra vänlig för jag märkte att den energin de gav mig tillbaka gav mig kraften att läka. Deras energi gav mig styrka. Vänlighet ger energi och styrka tillbaka. Ganska enkelt att förstå eller hur?

Nog om detta men jag vill hylla Ulrike idag då hon kom upp i min intuitiva målning eller skall jag kalla det min mediala målning i stället?

Detta var en kväll i Tyskland när jag varit i London och gått min sminkös utbildning. Jag kom tillbaka efter det till Tyskland och fick sminka för salonger. Men en kväll hade vi tester och jag sminkade Ulrike och hennes syster. Vi hade så kul och garvade så mycket den kvällen……..

Personal events and thoughts

Tack för en skön sommar / Thanks for a lovely holiday!

17th August 2022 hhsgallery Leave a comment

Har ni haft en skön sommar? Jag hoppas det!
Det var trots allt en härlig sommar. Den började ju hos oss med kyla. Ibland riktigt höstväder. Men den var lugn. Vi fick en hel del avkopplande dagar och till sist kom ju värmen……bättre sent än aldrig eller hur?
Hur var det för er?

Tacksam att jag för första gången kunde slappna av från stress och tankar och bara andas. Vi fick några fantastiska dagar på MC resan till Österlen. Bodde på fantastiska Häckeberga slott som låg ca 20 minuter från Lund. Nyrenoverat och i annan regi sedan någon månad tillbaka hade de med sin utsökta smak fått till ett riktigt coolt ställe. Där firade vi våran 7 års dag. ( 7 år tillsammans ) med 7 rätters middag. Tror dock att det var en 9 rätters kändes det som men kanske det var allt vin som kom till de olika rätterna som fick mig att tro det.

När vi väl kom hem efter 4 dagar på MC så kom Uffes bror och familj en vecka. Därefter var vi hemma och gjorde ingenting under 3:e veckan. Allt som behövdes i trädgården blev gjort för att sedan på Uffes 4:e vecka åka i väg med mina barn till Österlen då jag hittat i sista minut ett boende som fungerade med vår hund Morris.

Det finns 2 sidor av Österlen. Den på MC och den med bil. På MC kanske man inte väljer att gå ner på underbara Rörums strand vid Knäbäckshusen. Men tunn kläda i bil fungerar det ju utmärkt etc…..😂
Jag har alltid beundrat de som står ut att åka MC och stanna till och kasta sig i havet för att sedan dra på ett MC ställ igen…..No no….Inte för mig. Jag får nästan lite ångest av att tänka mig dra på MC stället efter ett bad…..Men man vet ej…..Den dagen kommer kanske med.

How was your summer? Thank you for a nice summer after all. It started rather cold. Sometimes real autumn weather. But we had a lot of relaxing days and finally the heat came…. better late than never right?

Grateful that for the first time I was able to relax from stress and thoughts and just breathe. We got some fantastic days on the motorcycle trip to Österlen. Stayed at the fantastic Häckeberga Castle which was about 20 minutes from Lund.

Newly renovated and under other owners since a month or so back, they had with their exquisite taste got to a really cool place. There we celebrated 7 years together as a couple with a 7 course dinner. However, think it felt like a 9 course but maybe it was all the wine that came to the different dishes that made me think so. LOL

Once we got home after 4 days at MC, Uffe’s brother and family came for a few days and then we went with them to Varberg for 2 nights.
After that we spent one week at home doing nothing else than gardening and so on. Everything that was needed in the garden was done and then on Uffe’s 4th week of holiday we went away with my children to Österlen.

There are 2 sides of Österlen. The one on the MC and the one by car. On motorcycles, you may not choose to go down on the wonderful Rörum beach at Knäbäckshusen. But thin clothing in a car, it works great, etc….. 😂
I have always admired those who stand out to ride a motorcycle and stop and throw themselves into the sea and then pull on an MC rack again ….. No no…. Not for me. I almost get a little anxiety from thinking of pulling on the MC instead after a bath….. But you don’t know….. That day might come along.

Tillslut fann vi den…..stranden vid Knäbäckshusen. Rörum. Kändes otroligt och havet var turkost på sina ställen. Det var som att komma till en strand vid en tropisk ö……Man kallar stället för Sveriges Thailand.